Jag är ingen teknikidiot men…

Nu flyttar jag bloggen till framsidan. Jag ville gärna ha en säljande framsida och en blogg på en annan sida men jag lyckades inte lista ut hur man gör det i denna mall. Låt oss säga att det inte går. Tur är väl det kanske. Det är inte så kul att vara säljande.

*

I söndags kom min senaste artikel i UNT. Egentligen ville jag skriva om myter, men den ursprungliga texten rymdes inte inom ramen för 2200 tecken. Så här är den. Varsågod:

När jag nyligen fick frågan vilken stad som är världens största svarade jag Mexico City och ville inleda ett raljant resonemang kring varför vissa kunskaper från skolan fastnar medan andra inte gör det. Men innan jag hann börja raljera fick jag reda på att det rätta svaret låg på en annan kontinent. Världens största stad heter nämligen Chongqing och ligger i Kina.

Egentligen vet jag att världen förändras och jag borde ha förstått att min tjugo år gamla kunskap inte var särskilt tillförlitlig, men jag fann för frestelsen att gotta mig i hur mycket jag visste.

Någon som försöker få oss att förstå att vi måste uppdatera vår kunskap om världens tillstånd är professor Hans Rosling som gästade Uppsala förra veckan. På sitt säreget optimistiska och engagerande sätt berättade han att världen inte längre ser ut som den gjorde på 1960-talet, men att de flesta av oss inte är medvetna om de stora förändringarna och fortfarande lever i tron att världen kan delas upp i i- och u-länder på samma sätt som för femtio år sedan.

Vad Rosling lyckas visa är att vi måste lära oss att förkasta den kunskap som passerat sitt bäst-före-datum, för om vi inte gör det riskerar vi att bygga vår världsbild på myter, vilket kommer att driva oss ut på väldigt tunn is. Om det offentliga samtalet vilar på myter krävs det inte mycket att lista ut att våra resonemang kommer att leda till allvarliga felslut.

Men det är inte bara vår ovilja att uppdatera vår kunskap som skapar myter. En del myter bygger redan från början på missförstånd och felaktiga tolkningar av historien. En sådan myt är att medeltidens människor trodde att jorden var platt och att kyrkan förespråkade denna tro. Många har länge försökt få slut på den myten men den är så seglivad att den fortfarande ingår i många människors bild av medeltiden.

En annan myt som bygger på felaktig tolkning av historien är Hitlers vegetarianism. De flesta av oss har vid något tillfälle hört denna historiska paradox och förmodligen accepterat den som ett faktum. Men vegetarianer som tröttnat på att småsinta motdebattörer förknippar dem med Hitler har ifrågasatt den allmänt accepterade sanningen och granskat historiska källor på egen hand. Vegetarianen Rynn Berry har skrivit boken ”Food for the Gods: Vegetarianism and the Worldʼs Religions” där han ger vegetarianerna det efterlängtade motargumentet: Att Hitler var vegetarian är en myt.

Men en ytterligare granskning av källorna visar att detta att det är en myt att Hitler var vegetarian också är en myt och att sanningen ligger någonstans mitt emellan. Hitler ville gärna vara vegetarian och hans kost var mestadels vegetarisk men han tyckte om en del kötträtter och åt kött ibland.

En annan myt som vägrar ge med sig handlar om skillnaden mellan kvinnor och män. De som följde Seinfeld på nittiotalet minns kanske hans ståuppmonolog om varför män tycker om att växla mellan kanalerna medan kvinnor hellre uppehåller sig vid det program som verkar intressant. Det beror på att kvinnor är samlare och män jägare, sa han och publiken skrattade igenkännande.

Föreställningen Grottmannen som spelades på Reginateatern på fredagen bygger på samma grundantagande. Pjäsen hade sin urpremiär ungefär samtidigt som Seinfeld och var en stor succé, och ännu fyller den salongerna och ännu skrattar folk igenkännande.

Detta att kvinnor var samlare och män jägare har inte bara komiska kvaliteter utan används också ibland av antifeminstiska debattörer som ett bevis på att män och kvinnor är fundamentalt olika och följaktligen borde ha fundamentalt olika livsvillkor. Därför finns det anledning att ställa frågan om inte även denna sanning är en myt och en snabb efterforskning i saken visar att svaret är ja.

Ingen vetenskap utom möjligen matematiken är befriad från tolkningens felmarginaler och därför måste vi lära oss att förhålla oss ödmjukt till vår kunskap, särskilt när vi använder den som grund för våra argument i det offentliga samtalet. Med det vill jag inte säga att sanningen är relativ och beroende av människorna, utan att vår uppfattning om sanningen är beroende av oss och att vi bör vara medvetna om det.

I början av denna text skrev jag att Chongqing är världens största stad, men inte heller det är helt sant. En del påstår det, medan andra menar att Kinas befolkningsstatistik inte är tillförlitlig och att världens största stad egentligen är Tokyo. Sanningen finns där men hur vi uppfattar den beror på vilka vi väljer att tro på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s