Jag ska inga andra gudar hava jämte Aftonbladets rubriksättare

Jag säger det här från botten av mitt hjärta och helt utan ironi: Jag älskar Aftonbladets rubriksättare.

På riktigt, de gör mitt liv roligare. Tack.

Våren

Annonser

Det autonoma diktsystemet

Många människor är mer rädda för att prata inför grupp än för att dö, sägs det. Jag vet inte om det stämmer, men det som är vetenskapligt belagt är att det vid nervositet inför tal utsöndras samma hormoner som vid en kampsituation i savannen (ja, urmänniskan bodde i savannen säger vi). Det händer en massa saker i kroppen och hormonernas funktion är att göra oss redo för att fly eller slåss.

Idag skulle jag opponera på ett PM på ett seminarium, vilket kändes ganska nervöst. När jag var på väg till seminariet kom jag på mig själv med att repa dikter i huvudet. Är det min hjärnas automatiska reaktion mot nervositet? Inte fly, inte fäkta, utan rabbla dikt.

Hur skulle det funka i möte med ett lejon? Lejonet ba ”grrrr” och jag ba ”en gång smekte jag mitt käkben”.

Vad gör en poet till en poet?

Första gången jag försökte få en diktsamling utgiven var 2003. Det gick inte. Av ren frustration började jag med poetry slam och sedan dess har jag både vunnit och förlorat och vunnit igen och utvecklats och skrivit pjäser och tidningsartiklar och lärt mig att det är jag som behärskar språket och inte språket som behärskar mig och att jag kan göra vad jag vill med det.

Men.

I tio års tid efter det första försöket har jag skickat jag vet inte hur många diktsamlingar till jag vet inte hur många förlag och fortfarande går det inte. Den senaste refuseringen kom för drygt en vecka sedan och två meningar från brevet går fortfarande på rundgång i mitt huvud:

Gemensamt för dikterna är drivet och tilltalet men tyvärr också att de med få undantag saknar tillräcklig språklig spänst, språkligt motstånd, dvs. det som gör en dikt till en dikt. Kanske är det så att om man får cred och framgångar i slamvärlden så är det lätt att tro att dikterna också fungerar på papper.

Av en slump läste jag idag Göran Sonnevis dikt Om kriget i Vietnam. Sveriges mest kända politiska dikt. En dikt som gjorde avtryck. En dikt som saknar språkligt motstånd och har direkt tilltal. Hade den fått samma kommentar?

*

Det är ganska konstigt det här när jag tänker på det. Att jag i tio år har varit poet medan jag ännu inte är poet. Att jag skriver dikter som saknar det som gör dem till dikter. Vem är jag egentligen? Finns jag ens?

_MG_4925-2

Bild på mig. Eller?

(foto: Patrik Petroff)