Vad kan man göra med poesi?

Igår blev jag uppringd av en journalist som ville intervjua mig angående mitt avsked till poetry slam som jag så dramatiskt hade basunerat ut. Jag tackade ja till intervjun, men när hon började ställa sina frågor blev det tydligt att hon ville få det till att man inte kan tävla i poesi, så mitt i intervjun ångrade jag mig och sa att jag egentligen inte hade så mycket att säga om saken.

Min uppfattning är att man kan göra vad man vill med poesi. Man kan läsa poesi innantill, man kan recitera poesi, man kan läsa poesi på bröllop, man kan skrika ut poesi på politiska möten, man kan klottra poesi på väggar, man kan tatuera in poesi, man kan viska poesi till vinden, man kan lägga poesi i flaskposter, man kan skicka ut poesi i havet och ja, man kan tävla i poesi.

Mitt avsked till poetry slam har inte att göra med några konflikter mellan poesin och tävlingsmomentet, utan mitt beslut grundar sig i två saker som jag tidigare skrev om. Den ena anledningen är att jag anser att poetry slam-scenen är en skola som är till för nya talanger att utvecklas och att jag helt enkelt har växt ifrån den och vill söka mig till andra forum. Och den andra anledningen är att jag inte gillar vad tävlingsmomentet gör med mig som människa.

Men tävla i poesi, det är jag stensäker på att man kan göra. Det är därför jag har gjort det.

Annonser

Marginaler

Jag har funderat mycket kring vad jag ska få ut för mening av de senaste dagarnas händelser och den enda insikt jag kommit fram till är samma insikt som alltid: Människan har ytterst lite makt över livet. Hon kan försöka påverka det och hon kan lyckas till viss del, men det som alltid har den avgörande rollen i livet är slumpen. Har man inte turen och marginalerna på sin sida spelar det ingen roll hur mycket man stretat eller hur rätt man spelat sina kort.

Marginalernas betydelse blir extra tydlig när det handlar om liv och död. Under kriget i Bosnien råkade en släkting till mig befinna sig på fel plats vid fel tillfälle när en granat slog ner och splitter träffade honom i bröstet. Han hade tur som överlevde och när han var på sjukhuset upptäckte läkarna exakt hur mycket tur han hade. En splitterbit hade stannat precis intill hans stora kroppspulsåder. Hade den gått bara några millimeter längre in då hade han fått en inre blödning och dött. Det visade sig dessutom att splitterbiten låg så olyckligt till att han riskerade att förblöda om läkarna skulle försöka operera bort den. Därför lät de den vara och skickade hem honom med rådet: ”Ansträng dig inte för mycket”. Tjugo år senare har han fortfarande splitterbiten intill pulsådern och lever med vetskapen om att den kan börja röra sig inåt om han har otur.

Sett i ett större perspektiv betyder en tävling ingenting. En titel betyder ingenting. Ära betyder ingenting. Det enda som betyder någonting är den mening vi skapar av det som händer oss. De historier vi berättar. Om ens det. Frågan är om de ens historierna spelar någon roll. Är det inte viktigast vad vi gör? Hur vi beter oss mot varandra?

Människans sämsta sidor blottas både i tävlingar och i krig. Fåfängan. Ärelystnaden. Prestigen. Självcentreringen (den personliga eller nationella). Oviljan att erkänna sina egna misstag. Oviljan att se andra som lika värda eller i bästa fall ointresset för andras infallsvinklar.

Allt kan kokas ner till frågan vilken sorts människa man vill vara. Jag vill inte vara den karikatyr till människa som tävlingen gör mig till. Det är den största anledningen till att jag inte längre vill tävla.

Avskedsbrev till poetry slam

Efter de tre kvaldagarna i poetry slam-SM hade jag högst poäng av alla, 80,8, vilket är 8,97 i snitt (på en skala mellan 1 och 10). Trots det hamnade jag på nionde plats. Anledningen är att man räknar rankning och inte poäng.

Även om det låter konstigt är ett sådant system vettigt med tanke på att poängnivåerna skiljer sig mellan olika bouts (som tävlingsomgångar heter på slamspråk). Men det som gör tävlingen godtycklig, utöver det faktum att juryn röstar efter smak, är att lagkamrater inte tävlar mot varandra. Det är fyra personer i varje lag, och om de fyra poeterna hamnar på plats 1, 2, 3 och 4 får alla rankning 1. Och då kan följande hända: Person A som hamnar på fjärde plats alla dagar kan få rankning 3, medan en annan person B som är bäst av sina lagkamrater och hamnar på andra plats varje dag får rankning 6 och hamnar längre ner än A. Resultatet blir att de åtta som är i den individuella finalen inte är de åtta bästa individuella poeterna.

Av den anledningen är det dumt att ta tävlingsmomentet i ett SM i poetry slam på allvar. Jag är en tävlingsmänniska och har gått in i varje SM med intentionen att placera mig högt, men så här i efterhand känns det dumt att ha fäst så stor vikt vid en tävling där slumpen har så avgörande roll.

Det hade varit kul att kunna titulera sig som svensk mästare i poetry slam eftersom det låter bra för folk som inte är insatta i hur poetry slam fungerar. Men vad den titeln egentligen betyder är att man har råkat hamna i topp åtta och att fem slumpvist utvalda personer har tyckt att man är bäst under en enda kväll. Den titeln betyder alltså ingenting.

Men trots allt är jag väldigt tacksam för min tid inom poetry slam, den har varit rolig och framför allt lärorik. Poetry slam-scenen har gett mig en möjlighet att utveckla mitt skrivande och mitt uttryck. Utan den hade jag inte varit den jag är idag. Men jag inser nu att poetry slam är en skola och inte ett konstnärligt forum. Jag är färdiglärd och nu är jag redo att prova mina vingar någon annanstans.

Jag älskar att framföra min poesi på scen och tänker fortsätta göra det. Men det finns andra scener och forum än poetry slam. Vi ses där.

Bubblan har spruckit

En teknisk redogörelse av min prestation under poetry slam-SM:

Dag 1: Framförde en reviderad version av Revolutionen finns inte. Framförandet satt perfekt men tyvärr blev det fem sekunder för långt, vilket resulterade i poängavdrag, vilket i sin tur kostade mig två placeringar. Jag hamnade på fjärde plats under det boutet.
Dag 2: Körde Skägg. Snäppet bättre läsning än dagen innan. Andra plats med 0,2-poängs marginal.
Dag 3: Framförde Jag kommer från jag har en dröm. Första plats.

Efter kvaldagarna fick jag sammanlagt 80,8 poäng, ranking 7 och hamnade på nionde plats, vilket tyvärr var en plats ifrån finalen (De som hamnar på plats 1-8 under kvaldagarna kvalificerar sig till individuell final).

*

Det var det. Ett mer reflekterande inlägg kring poetry slam kommer inom någon dag när känslorna har lagt sig.