Idag skriver jag om hijabuppropet på Unt kultur

Se artikeln: ”Min ovilja mot hijabuppropet handlar om rädsla”.

Annonser

Ur mina memoarer

Vi ska sätta upp en pjäs i skolan. Pjäsens huvudperson är en pojke. Han kallas Pojken. Jag vill spela Pojken. Läraren säger att om en pojke vill ha rollen måste hon ge den till honom. Ingen pojke vill ha rollen. Därför får jag spela Pojken.

Det var allt jag visste om teater.

Idag vet jag mer om teater. Till exempel vet jag att Lars Norén är ett geni. Jag vet det eftersom Dagens Nyheter vet det.

För övrigt har en väldigt pålitlig källa berättat för mig att Noréns första manus var en ostrukturerad hög.

Man kan ta det lugnt

Det blev en lång dag på jobbet idag också. Det märks att terminen börjar komma igång. Därför orkar jag inte uppdatera bloggen idag heller.

Men vad är det här om inte en uppdatering, vill du kanske invända. Det är det inte, svarar jag då, du är så bra på att få för dig saker.

Innan vårt bråk spårar ur bryter jag här och säger att man faktiskt kan göra lite som man vill. Eller som Fiona Apple uttrycker det:

”No I don’t believe in the wasting of time,
But I don’t believe that I’m wasting mine.”

Här är hela låten:

Idealvikten

Såg detta i Aftonbladet idag:

Negativvikt

Jag befarade att den dagen skulle komma men jag visste inte att den skulle komma så snart. Dagen då idealvikten skulle bli ett negativt tal. Och eftersom det inte finns ett minsta negativt tal kommer vi alltid att kunna väga lite mindre. Och ännu lite mindre. Och ännu lite mindre. Och så vidare.

När vi ändå är där har jag ett tips till den som vill tappa fyra kilo på två sekunder: Ta två tvåkiloshantlar. Tappa dem. Två sekunder.