Intervju

Jag blev intervjuad om Ordsprak och framtiden på ordkanon.se i helgen.

Annonser

Det blev en kvinna i år

Läser i DN:

”De utländska tidningsjournalisterna (…) frågar [Peter Englund] om Akademiens val av Munro är en åtgärd för att balansera den genanta mansdominansen bland Nobelpristagarna (sic).

Han svarar en gång till vad han envist upprepat under eftermiddagen: Litterär kvalitet är det enda som ledamöterna bektar, intet annat.”

Det låter fint, så här vid första anblicken, men vad menar Englund egentligen?

Det finns många studier som visar att uppfattningar om kvalitet färgas av förväntningar och föreställningar om bland annat kön och om vi ska tro Englund har Svenska akademiens ledamöter alltså lyckats frigöra sig från detta och är fullt fömögna att låta inget annat än verkets objektiva egenskaper påverka vad de uppfattar som kvalitet. Men om det är sant och om det finns något som heter objektiv kvalitet måste vi tyvärr dra den deprimerande slutsatsen att män är bättre författare än kvinnor.

Om det verkligen är så att akademien bara beaktar litterär kvalitet måste den manliga dominansen bland nobelpristagarna innebära att fler män än kvinnor skriver högkvalitativa böcker. Det tar så klart emot att gå med på den slutsatsen och det ligger närmare till hands att tro att Svenska akademiens ledamöter låter sin uppfattning om kvalitet påverkas av andra faktorer än de rent litterära.

Jag tycker faktiskt att Svenska akademien bör ge sig in i en riktig, intellektuell diskussion kring uppfattningar om kvalitet. Eller är det meningen att akademien ska vara en helig institution vars omdöme vi kan lita på och som är så upphöjd att en offentlig diskussion skulle gå över huvudet på oss vanliga medborgare?

Ja, jag vet att nobelpriset inte ska vara grundat i något demokratiskt beslut, men med tanke på att den här frågan väcks varje år vore det ganska trevligt av akademien att bemöta den på riktigt.

Selma Lagerlöf ftw

Selma

Om du undrar vad jag gör när jag inte bloggar är svaret krasst – jobbar. Och när jag inte jobbar har jag näsan i böckerna. Just nu har jag näsan i den utsökta Gösta Berlings saga.

Att läsa Selma Lagerlöf är så njutbart att det paradoxalt nog är bortom alla ord. Se själv:

”Det var på ämbetsresor, när han i sin tunna kappa hade åkt milslångt över frusna sjöar, där alla kalla vindar hade stämt möte, det var, när han hade kastats omkring på dessa samma sjöar i båt under storm och ösregn, det var, när han under yrväder måst stiga ur släden och bana hästen väg genom drivor höga som hus, eller när han hade vadat fram genom skogsträsken, det var då, som han hade lärt sig att älska brännvinet.”

Kan man annat än njuta när man läser detta?

Om man nu ska vara sådan och leta nackdelar är nackdelen med att läsa det här mästerverket att man som aspirerande författare kan känna att man aldrig kommer att kunna nå höjder som denna. Men som tur är har jag levt tillräckligt länge för att förstå att man inte ska ha genierna som måttstockar utan som inspiration.